Det sumeriska riket låg i Mesopotamien, närmare bestämt södra delen av slätten mellan Tigris och Eufrat där Irak ligger idag. Det vi vet idag om den sumeriska mytologin är det vi främst kunnat uttyda ur deras skrifter. Kilskriften, som de använde och uppfann, är den äldsta skriftform man idag vet har existerat och skrevs, precis som namnet uttyder, med kilformade tecken på lertavlor där varje ord, stavelse och vokal hade ett eget tecken. Deras skrift övertogs sedan av flera efterkommande kulturer och utvecklades, där ibland av elamitiska, semitiska och hettitiska kulturer.
Förutom skriften lade sumererna under Uruk och Djemdet Nasr-perioden (ca 3500- 2900 f.kr) även grunden till de flesta senare kulturyttringarna i området; rättsystem, mytologi, religion, bildkonst och arkitektur. Under tidigdynastisk tid (ca 2900-2350 f.kr) uppkommer konstbevattning och plöjning med årder vilket gav stora förutsättningar för ett effektivare jordbruk, men eftersom det fanns dåligt med viktiga råvaror (så som metaller, trä och sten) uppkom en intensiv handel som med tiden ledde till att olika mer krävande hantverk specialiserades. Anledningarna till Sumers brist på råvaror beror på det geografiska läget. Medan norra Mesopotamien var väldigt bördigt var södra delen ett stäpplandskap som helt var beroende av bevattning för att grönska, varav området inte började bebos fören sumererna kom till trakten.
Det sumeriska riket gick under på 2300-talet f.kr men den sumeriska mytologin levde kvar tills Babylonierna övertog området under 1900-talet och ett nytt storrike bildades, men fortfarande levde en del av den sumeriska mytologin vidare genom den babyloniska. De textfragment man hittat i de gamla templen innehåller dialoger som man tror kan ha används vid högtider, hänvisningar till religiösa riter och folkliga berättelser. Eftersom vår kunskap om språket inte är fullt utvecklat har man bara kunnat tyda en del fragment och där utav skapa olika tolkningar.
I början av 3000 f.kr tycks man ha försökt rangordna och räkna upp de olika gudomarna och alla listor inleds med himmelsguden An. Som i många kommande kulturella samhällen tillägnas de viktigaste gudarna tempel och vissa städer fick skyddsgudar tex; Nippur hade Enlil, Eridu Enki och Uruk Inanna. Utöver dessa fanns även astrala gudar likt Nanna som symboliserar månen, Inanna Venus och Utto solen. Utöver gudarna finns även demoner och onda andar som även de anses vara Ans barn.
An, himmelsguden, och Nammu, vatten- & skapelsegudinnan, födde sonen Enki som lever i källan till all fruktbarhet och organiskt liv, i Apso; underjorden. Han betraktas som en av de visaste gudarna och man vänder sig till honom för lösningar på sina svåra problem. Enkis största motståndare är Inanna som till motsatts till Enki förknippas med aggression, krig, maktbegär och det sexuella och erotiska samt barnafödande. Hon är gift med Dumuzi ”herden”, stäppens gud, som är en så kallad ”döende gud” dvs en gud som rör sig mellan världen och underjorden i cykler. Inanna har en syster, Ereshkigal, som är drottning över underjorden som tillåter hennes makes cykliska färd.
An har även en andra son, Enlil, som är ledare för de andra gudomarna och ger konungavärdighet. Han dyrkas som en vädergud men fruktas för sitt oberäkneliga temperament som kan skapa översvämningar, sjukdomar och andra farsoter. Jämte Enlil var Ninurta från början en bruks- & regngud men efter att han börjades ses som en ung gud fick han ett nytt ämbete som äktenskapet och stormens gud. Utöver dessa finns ämbetsgudomar som tex skrivarnas beskyddarinna Nisatra, fisk och magigudinnan Nanshe och Ninisina som är läkandets gudinna.
Ninurta & ödestavlorna
Denna myt handlar om den gången Anzu, stormfågeln, stal ödestavlorna från himlen. Då han tappade dem i Apsu, avgrundsvattnet, när Ninurta, som hade ansvaret för tavlorna, försökt ta tillbaka dem skyllde han på honom och Ninurta vände sig till Enkis visir för stöd. Enki vart rasande och för att hämnas på Ninurta skapade han en jättesköldpadda som angrep honom och Ninurta försökte försvara sig men Enki hade grävt ett hål som Ninurta och sköldpaddan föll ner i och endast Ninlils, Ninurtas mor, böner fick Enki att släppa honom fri.
Vid världens skapande
När världen skapades och flera generationer av gudar föddes fick varje gudom varsin del av landet att ta hand om, varav bevattningen var den allra viktigaste. Några gudar bar korgar och fungerade som arbetsledare. Det hårda arbetet ledde till klagomål och krav på att Enki i sin visdom borde finna en bättre lösning. En dag väckte hans mor Nammu honom ur hans sömn i det våta djup som är känt som Apsu, och sade åt honom att skapa människorna. Han gav det arbetet till Nammu och sade åt henne att forma dessa varelser av Absus lera. Nammu fick hjälp av Ninmah som gav mänskligheten det hårda arbetets öde. När gudarna firade Enkis visdom drack han och Ninmah för mycket öl och inledde en tävling där den ena guden skapade en varelse och den andra fick komma på ett passande öde eller samhällsroll för den. Ninmah skapade sex varelser som alla hade någon fysisk defekt. Tre av dem led av ickefungerande könsorgan så Enki gjorde dem till präster eller andra ämbetsmän. Enkis del av skapelsen är tyvärr nästan oläsbar men det framgår att han bland annat blir dömd till att leva i Apsu för evigt då en varelse varit totalt livsoduglig (som kan tolkas som ett barn enligt vissa då den inte kan gå, prata, föda sig själv eller sitta). Denna varelse bar sedan Ninmah runt på.
